Carolina

Vi hade nu tagit oss till en sjö och Esme hade satt upp ett tält så att jag skulle kunna vila eller gråta ifred .
Jag har aldrig kännt mig så hjälplös som nu . Att veta att den man älskar kanske aldrig kommer tillbaka , Att ena bästa vän också kan dö eller mina nya vänner . Helt plötsligt drogs dragkedjan ner och Alice kom in lika elegant som vanligt. " Hur mår du ? " frågade hon mjukt och gav mig en filt som jag la över mina axlar . " Bara ..lite nervös " Svarade jag och det måste ha varit dagens underdrift.
" Hmm " Sa hon och jag mötte henne vaksamma ögon . " Jag undrar , varför kan jag inte se dig ? " mummlade hon och jag visste inte om hon pratade med mig eller med sig själv . " Du förstår , jag kan inte se dig . "
Hon satt tyst i några sekunder innan hon fortsatte " Du är som vargarna , så fort du är i närheten kan ingen av oss använda talanger . Edward kan inte läsa tankar, Jasper kan inte känna känslor . "
" Aha ,det var det Mia berättade för mig " mummlade jag . " Vadå? " frågade Alice nyfiket
" Mia sa förut att hon inte kunde känna lukter lika bra som annars ." svarade jag och Alice kollade vaksamt på mig innan hon gick ut . " Vart ska du Alice ?" frågade Esme så lågt att jag knappt hörde .
" Jag måste se. " svarade hon kort . Det tog bara några sekunder innan Esme satt inne i tältet. Jag suckade tungt och tryckte knäna mot bröstet. " Hur mår du Carolina ? " fråga Esme ängsligt .
" Ni tog mig hit bara för att inte förstöra för andra" sa jag och det var ingen fråga utan mer som ett svar. Esme mötte min blick med sorg och lade en han på mitt knä. " Det är inte alls så . Embry och Jake ville att du skulle vara i säkerhet . " svarade hon och log varmt .
" Du är lika nervös som jag " fortsatte jag och mina ögon fylldes igen och Esme nickade och log varmt . " Men man får försöka hålla hoppet uppe . Dom är alla skikliga på det dom gör och det är mycket , mycket liten risk att det skulle hända dom något. " sa hon och lyfte upp mig i hennes famn. Men allt avbröts när vi hörde ett rop. Men jag kunde inte tyda vad den som ropde sa.
Esme drog upp dragkedjan och vi såg Alice komma springandes med en telefon mot örat .
" Nej , Vi skyndar oss " svarade hon hetsligt på en fråga och mötte min blick och sa något så snabbt att jag inte hörde och Esme drog ett flämtande andetag av fasa och sa något lika snabbt och nervositen bubblade inom mig och jag började känna mig världigt yr . Alice mummlade något till personen innan hon lagde på och såg menade på Esme . " Vad ? " frågade jag och Alice och Esmes ansikten var uttrycks lösa och tårarna börja falla på mina kinder . " Carro lugn , vi kan inte förklara nu , vi måste verkligen ge oss av . " Hon betonade varje ord med fasa som smittade av sig och jag kände hur mina ögon blev större . " V...vi har förlorat nån ... eller hur ? " viskade jag mellan snyftingarna och Esme kramde in axel som hon hade handen på . " Det vet vi inte än men Carlise och ...en till kommer snart och vi måste hitta en bättre plats för dom .. " mummlade Alice och börja gå åt norr , Esme lyftr snabbt upp mig ryggen innan båda började springa . Alice stod kvar och lät oss springa förbi hennes ansikte var oroligt och dystert.
det känndes som att vi hade sprungit i kanske sjuminuter innan Esme stannade och Alice susade förbi och hon utan att vända sig om . " Vart skulle hon ? " fråga jag sorgset . "Jag vägrar låta dig se detta " mummlade hon " Sen är det för farligt att du är på samma ställe som dom andra nu " svarade hon nästan tonlöst . " Snälla Esme förklara vad som händer ? " snyftade jag . " Dom vart splittrade en och en med nån som liknade dom själva medans Embry lämnade dig till oss , som vi inte var berädda på sen smet vissa som vi inte heller visste om förbi och Mia .. försökte stoppa vissa ensam men hon kunde inte och vart världigt skadad så Carlise , Bella och Seth skulle ta henne hit men det var visst också en fälla för att komma åt oss. För dom vet att varulvarna och vi skulle bli oerhört svaga om vi misste någon vi bryr oss om.. " Esme som oftast var så sansad och lugn pratade oerhört fort att det var svårt att urskilja vissa meningar . " V..va ? " var allt jag fick fram.
Mia var skadad och allt var mitt fel.. mitt fel om nån dog ... Jag skulle aldrig ha flyttat hit ens . Jag skulle inte ha tvingat mamma  att jag vill flytta frå  huset . Jag orsakade bara smärta just nu . Det var allt jag kunde göra . Såra nån som jag verkligen bryr mig om. Något varmt var allt jag kände innan jag satt upp i ett träd och Esme stod i försvars ställning med alla vargarna vid sig precis som hela familjen Cullens . Jag höll hårt om träd stammen och försökte att inte tänka på min fobi för höjder. Jag tog fram mobilen ur jackfickan och satte i headsetet och lyssnade på något band Brandon lagt in för en månad sen och försökte att inte låtasas av det som kanske hände .
Jag kände en kraftig stöt mot trädet som gunga till och gnällde till men kunde inte förmå mig själv att öppnade ögonen . Men efter några sekunder kände jag ett kraftigare ryck och jag öppnade ögonen och både kände och såg att hela trädet gav vika . Allt hände så snabbt att jag inte ens dra ett andetag eller skrika innan jag hörde en dunsen av när trädet slog mot marken och samtdigt och den gjorde det kände jag att jag fick något intryckt i benet och att mitt ben vart världigt blött och varmt och när jag öppnade ögonen låg en graftig gren över benet . Inte så tjockt att benet kanske var brytet men tillräkligt för att jag skulle blöda och något höll fast benet.
Sen upptäckte jag att det var alldeles tyst och jag vred på huvudet och såg Cullens och vargarna stå i en ojämn rad framför mig ...självklart ! Mitt blod fick igång dom . Dom andra vampyrerna skulle få svårt att kontollera sig och dom skulle nog inte orka stå emot så länge till . Jag försökte konsenterera mig på något annat för att inte svimma. Mina ögonlock var världigt tunga och jag vet inte om jag somna eller svimma men hela nuet försvann och allt som fanns var en rödbakgrund och jag hörde hjärtslag som vart mer och mer oregelbundna och Mias ansikte bläddrade förbi sen Embrys och Millys  och Sarah´s min skyddsängel . Men snart slogs mina ögon upp igen och jag skrek till men det vart mer som ett pip i det slitande och morrande ljudet som kom bara några meter ifrån mig . Jag ryggade automatiskt tillbaka när jag hörde vilket hårt slag en av dom 'onda' gav Emmett som gjorde att jag flög två meter men han reste sig snabbt och gav sig på samma vampyr igen och den här gången var det den som flögg flera meter . Hade det inte vart så hemskt skulle jag le när dom andra vampyrerna fick på nötten , men Cullen och Embrys fick också slag som fick mig att rygga tillbaka eller ge ifrån mig en svagt skrik. Jag måste ha svimmat av flera gången för jag kände efter bara ett litet tag något varmt och visste direkt att det var Embrys hand " Är det över ? " frågade jag utan att öppna ögonen och kände en världigt stark doft och fick mig att snabbt rynka på näsan . " Ja, det är över nu . Försök att inte röra dig för mycket nu . " instruerade  Sams mörka röst en bit ifrån mig och jag öppnade ögonen och såg dom flesta av vargarna stå vid trädet plus Emmet och Carlise vid trädets ändar . " Vad ska ni göra ? " utbrast jag fortfarande för trött för att fatta att dom bara skulle lyfta bort det .
" Eh , du fick lixom en gren rakt i benet och för att Carlise ska kunna fixa det måste vi få bort det ." viskade han och geptag i min hand och Sam med en 'slippad' trä bit och sa attt jag skulle bita i den för att inte tänder skulle gå sönder. " Det kommer gå bra " Sa Carlise uppmunrande och jag såg på mina kläder som var alldeles blodiga innan smärtan kom .