Jag gick in i gränden och satte på mig min svarta kappa och hoppade ner i avgrunden . Jag hade inte speciellt brottom Hedi skulle inte komma så snart så jag gick i nästan männskig hastighet och skulle snart komma till hallen med hissarna när jag kände doften och suckade " Stick , Demitri ! " morrade jag ocg blottade tänderna en aning . " Du sårar mig Cassidy ..." Han log " Vi båda kommer att hamna i trubbel !" väste jag mellan tänderna och slog bort hans arm som han lagde runt min midja . " Du tänker fortfarande på vad Caius sa eller hur ? " mummlade han nedslaget och jag suckade igen som svar . Förra veckan hade Caius blivit rasande eftersom Marcus upptäckte att det fanns en starkare känsla än vänskap mellan mig och Demitri

Förra veckan

" Vad tänker ni med ?!" Röt Caius . " Fattar inte ni två att vi får en spricka i vårt försvar om ni två går och blir kära  i varandra ! " Han fick en underlig blick med avsmak i när han sa K-ordet .
" Fred, det är inte säkert " försäkrade Aro sin bror som jag bara efter endag upp tänkte att han var den trevligaste av dom. " Aro , om någor skulle hända Cassidy under strid så skulle Demitri kunna göra dumma , oansvara saker !" röt han och hans ögon lös av liska .

" Vi kanske ska gå snabbare Hedi kommer nog snart " mummlade jag och ökade takten till vampyr nivå , och Demitri fick svårt att hänga med . Hah . Det fanns fördelar med att vara lite speciell , jag kunde springa ifrån dom hur lätt som helst . Jag ställde mig på vänster sida av den stora träporten som leder in till tronsalen där Aro och dom andra väntade på Hedi som skulle komma med "mat". Jag satte upp mitt askblonda hår i en ordentlig hög hästsvans och drog av mig kappan så min svarta pennkjol och vita skjorta syntes jag kollade mina skor så att dom inte såg blöta eller leriga ut innan jag satte in mina kontaktlinser och lite ruge som skulle se ut som att jag hade en liten rodnad på kinderna. Alec och Jane kom precis när jag lagt kappan bakom ett hörn.
" God morgon Jane, Alec " Sa jag artigt och log . Jane log tillbaka " God " instämde Alec . Jag himmlade med ögonen och log . Jane och Alec visste hur jag kände varje gång Hedi skulle komma . Jag ville  inte vara ett monster. Det är en av alla sakerna som förändrades när jag vart vampyr . När jag var människa så tillhörde jag adeln , och dom flesta som tillhörde just adeln var oftast världigt giriga men inte min familj . Många föräldrar skulle skämts över att ha en dotter som mig, så klumpig som jag var . Hade jag inte vart det skulle det ha vart lätt för mig att hitta en man , men jag var för klumpig . Men mina mor och far sa alltid att dom var stolta och det syntes inge tvivel i doms ögon . Dom var stolta och älskade mig . Men jag var såklart tvungen att svika dom .
Jag hade vart hos min farbror och mina kusiner i Österriket. När jag var påväg hem till frankrike igen , var det en fasligt ovänder och det var träd som välte och vattnet steg jag och en annan som var väldigt skadad hade använt vagnen som skydd för stormen . Han överlevde inte hela natten. Jag var tvungen att gå ensam till nästa stad och just tanken på att gå var ohygglig. Men jag hade bara gått en halvdag innan jag mötte en ängel , eller gud .
Med blodröda ögon som skulle hjälpa mig ..Mer minna jag inte . Inter mer än smärtan och all eld som egentligen var giftet som spred sig i mitt blod .
" Cassidy " viskade Jane så lågt att bara jag skulle höra och väckte mig hur mina tankar , och gon fnissade lite diskret . " Var uppmärksam , Hedi kommer snart " mummlade hon och Demitri skrockade lite svagt bredvid henne . Jag stängde porten och kände snart dofterna av Hedi och människorna som hon skulle ha med sig .
Jag svalade hårt och stängde porten.
" Nu närmar vi oss tronsalen ..." jubblade Hedi och jag såg snart den modellliknade 'guiden' kom runt hörnet .
"God eftersmiddag Cassidy " Log hon ." God morgon Hedi . " svarade jag och öppnade porten . Dom gick in i salen och Aro hälsade : " Välkommna till Volturi mina kära  " och jag stängde porten samtidgt som jag smet in och ställde mig med ryggen mot dörren för att ingen skulle smita. Det skulle bara ta några sekunder innan alla dessa människor var döda . Jag svalde hårt, jag skulle inte äta idag . Jag hade bättre kontroll än dom flesta här så jag åt inte lika ofta som dom . Bara när törsten blev för svår att kontrollera . " Mes " muttrade Felix  när alla hade ätit klart och jag stod kvar . " Oj , hon är blekare än vanligt " fnissade Hedi, Jane som var den ända som visste hur jag kände och visste hela min historia , lagde en hand på min axel i en tröstande gest . Jag jag ursäktande innan jag vände mig om och gick . Jag gick runt hörnet och tog upp min kappa och dorg lätt på mig den, släppte ut håret och ruskade lite på den för att lufta . Jag suckade och gick igenom hallen och hälsade dystert på Marlyn och Abigail , tvillingarna som så gäärna vill bli vampyrer. Förra sekriteraren Gianna hade nu blivit vampyr och ingick nu i vaktstyrkan. " Hejsan Cassidy " sa tvillingarna samtidigt och jag himlade med ögonen när dom inte såg det. Jag gick in i hissen och drog av min kappan igen och åkte upp till marknivå. Lördag kväll . Nu skulle folk vara ute och roa sig med olika saker. Jag suckade och klev ut ut byggnade och gick längst Italiens små gator och Jane slöt upp bredvid mig " Hej Jane " Log jag och förtsatte rakt fram " Vart ska du ? " frågade Jane med sin barnsliga röst. Jag suckade irreteat " Jag vet inte " snäste jag . " Jaja , vi ses imorgon " fnissade hon och försvann . Hur fan gjorde människorna när dom behövde tänka ? sammla tankarna ...
och jag drogs tillbaka i tiden igen då mina föräldrar levde sommaren 1654 ....

"Cassidy ?!"
"Ja mor!" skrek jag tillbaka från min kammare medans en av tjästeflickorna kammade mitt askblonda hår .
"Är du klar snart Mr Jason kommer snart , och du måste se anstendig ut " hojtade hon tillbaka .
Jag suckade " Nora , be min mor att komma upp ? " bad jag tjästeflickan som nigade och försvann ut genom dörren med ett varmt " Ja miss Davies"
Jag hörde min mors skor i trappen . " Men Cassidy är du inte klar ännu ? " utbrast hon och kollade på min säng , där kläningen jag hade under frukosten låg . " Åh , ja nu förstår jag . Den här fläcken går aldrig bort . " mummlade hon och höll klänningen lätt i sina smalla långa händer. " Får jag hjälpa er Nora ? " frågade hon artigt när Nora skulle spänna åt min korsett.
" Ja visst fru Davies "
Jag höll tappert andan medans Nora och min mor drog ihop min redan smala midja, medans Meja flättade mitt hår lika hårt som dom spände korsetten och jag kunde andas ut .
" Så Cassidy , nu tar du din solfjäder så vi kan gå " muttrade mor och tog sin egen vita solfjäder som passade med hennes vita långa klänning med en stor hatt med blommor i .
" Mr Jason " Hälsade min mor varmt och omfamnade en främling lätt
" God förmiddag Mrs Davies " svarade den stillige mannen  som kramade min mor .
Hon släppte taget om främlingen och vände blicken mot mig sm stod med solfjädern och allt som syntes av mitt ansikte var mina blåa ögon . Främlingen log mot mig och jag log tillbaka med ögonen .
"Mr Jason , detta är min dotter Cassidy " sa mor när hon prestenterade mig och gjorde en gest att jag skulle komma närmare . " Det är ett nöje att träffa er Mr Jason " Hälsade jag och tog bort solfjädern från mitt ansikte och Mr Jason log ännu mer . " Angenämt miss Davies " sa han och kysste min hand .
" Åh Mr Jason , ni kan säga Cassidy " sa jag som sockersöt röst . Hah min mor hade bara bjudit hit honom för att ett försöka fixa ett giftemål .
" Jag ska lägga det på minet miss Cassidy " svarade han och gjorde en lätt bugning.
" Ska vi gå in ? " frågade min mor och avbröt oss . " Du måste berätta allt om din fästmö " Log min mor men det syntes att hon inte alls gillade att han hade en fästmö . Men jag förblev oberörd.
" Min festmö ? Jo justja ..hrmm . " han harklade sig lite ocg jag ryckte till lite ... Eh min festmö? Jo justja . Kom han inte ens ihåg att han snart skulle gifta sig ¨
Mamma verkade inte ens märka något.
" Min festmö heter Sofia . Hon hennes far är grevé . Det är därför min far arangerar bröllopet . " förklarade han och han stod plötsligt världigt nära och hans varma hur gick igenom tyget på armen .
" Så han tvingar dig att gifta dig med den här Sofia ? " frågade mamma chockat .
" Ja Mrs Davies , men det händer ju hela tiden . Kommer inte du säga åt Cassidy att gifta sig någon dag ? " sa han och log mot mig och jag kunde inte låta bli ett le tillbaka .
" Jo , självklart vill jaga tt min dotter gifter sig , men hon ska göra det av kärlek . " sa mamma och vart vamt i ansiktet av välbehag .
" Åh , jag får väl prata med min far . Fast då måste jag hitta en annan färstmö " mummalde han för sig själv .
Dagen gick snabbt och snart var det kväll.
" Cassidy , skulle inte du kunna ta hästen och vagnen och vissa Mr Jason runt i staden ? " frågade mor och hade någor som glittrade i ögat .
" Jo , självklart om Mr Jason skulle vilja det så går det bra . "
" Det skulle vara trevligt Miss Cassidy " svarade han med lite väl mycket värme i blicken .
Mamma ringde på en liten koppar klocka och Alica kom fram till oss " Alica vill du be Aaron att köra fram med häst och vagn så Cassidy kan vissa vår gäst runt . " beodrade mor.
" Ja visst Mrs Davies " svarade hon och nigade .
Mr Jason hjälpte mig vänligt upp i vagnen genom att räcka fram handen som stöd .
"Tack Mr Jason " Tackade jag coh satte mig tillrätta .
" Snälla miss Cassidy kalla mig Adam " sa han och satte sig bredvid mig . Vi hann bara åka i va tio minuter innan han bad om att får stanna .
" Får ni inte bra Adam ?" frågade jag och följde med honom ut ur vagnen .
Han log mot mig i det svaga ljuset av stjärna på den svarta himmlen . " Jo Miss Davies , jag mår jätte bra . Men har du någon tittat på stjärnor ? " frågade han och tog tag i min hand och förde mig närmare sig .
" B ..Bara från mitt rum mr Jason " stammade jag och fick en pinsam rodnad på kinderna.

Jag återvände till nuet när jag kom på svaret. Adam hade velat tittat på stjärnorna just för att kunna fundera på hur han skulle göra . Han visste vad som var rätt när han var vid stjärnorna och vid mig .
Han sa att kärleken till mig hade kommit snabbt som ett stjärnfall . Jag fortsatte mot parken och satte mig på en parkbänk och kollade mot stjärnorna . Hur skulle jag göra ? Kan man leva på ett annat sett än som jag gör ...På människoblod ? Eller kunde man leva på ett annat sett .
Jag satt på bänken ända tills solen började synas vi horísonten . "Helvete" mummlade jag och tog min svarta skin väska och gick mot skuggan .