.. . . -

Kapitel 5 Förlåt

Jag tittade oförstående på honom . Han älskade mig . Fjärilarna gjorde lopar i min mage. Han tog min hand och drog mig längre in i bibloteket när han insett att biblotokarien kanske undra vad vi höll på med. Han ställde mig redan mot en bokhylla och såg mig i ögonen. Dom var så..Ömtåliga på nåt sett . Jag hade aldrig sett honom såhär, inte för att jag kännt han så länge. plötsligt vart han hetsigare när han tala.

- Carro , Du måste förstå att det inte var lätt att säga till dig , jag ville inte att du skulle få reda på det sådär . Det måste du förstå .Jag vill inte ståra dig . Du är min prägling . Du är mitt liv och jag kan inte förlora dig . Jag skulle kunna hoppa från fihets gudinan om det gjorde dig lycklig . Snälla förlåt mig . Men du kan inte låtsas att jag inte finns . Jag vill att du säger till mig och du inte vill se mig ingen eller villatt jag pratar med dig igen för i såfall kan jag skriva lappar till dig när vi jobbar ihop. Han såg på mig och tog ett djupt andetag . Jag stod som en staty .
- Carro? Älskar du mig ? frågade han tillslut. och smekte min kind med sin hand.
- Embry, Ja . Jag avbröt mig själv när jag hörde hur rösten skärde sig. Jag tog ett djupt andetag.
Det var tyst en stund.
- Men jag var rädd för dig . Jag behövde tid och när jag inte längre var rädd trodde jag att du inte ville prata med mig . Jag gick till dig igår för att jag hade sammalt mod . Men det försvann direkt när din mamma sa att du inte var hemma . Fortsatte jag men kollade bara ner på marken .
- Det förstår jag , Men Carolina ... Jag skulle aldrig skada dig. Aldrig. Hans röst var uppriktig men ängslig.
Jag kollade upp och såg in i hans mörka ögon och rummet började plötsligt snurra.
-Carro ,andas ! Utbrast han plötsligt . Och jag andades ett djupt andetag. Jag satte min på golvet . Embry satt snart bredvid mig . Vi satt tysta i kanske fem minuter.
- Du svarde aldrig på min fråga. mummlade han och sträkte sig efter min hand men ångrade sig och drog tillbaka den .
Jag satte mig närmare honom han stelnade till när jag sträckte på mig och mina läppar snudde vi hans öra .
- Ja , Jag älskar dig . Mycket . viskade jag hans öra och han vände sakta på huvudet  mot mig . Hans andetag vart snabbare. Han la sin heta hand lätt runt min nacke och drog mig närmre in till sig. Våra läppar skulle precis mötas när vi hörde att nån harklade sig.
- Unge herr Call, Fröken ? biblotikarien tittade irreterat på mig och jag svalde klumpen i halsen .
- Carolina Lair. Muttrade jag.
- Eh , vi går nu . Mummlade Embry till biblotikarien.
Hon nickade nedlåtande. Och vi reste oss . Min rodnad var fortfarande inte borta.
Embry tog min hand och drog mig närmre mot sig.
Skolklockan ringde.
- Oj, vi hittade inte nån bok . utbrast jag.
- Vi letad snarare inte. Mummlade han och såg mig djupt i ögonen .
- Vilken tur att jag har en . Viskade jag .
- Jag måste gå. Tillade jag och suckade.
- Jag också .
- Vi ses på matten.
- Nej , jag måste jobba .
- Jobba ? jag kollade misstänksamt på honom.
- Ja du vet . Han kollade runt sig , han ville inte säga V ordet högt.
- Jaha .
Han släppte min hand och vände på klacken .
- Caaarrroo ! ropade  Mia och Milly.
När vi satt i matsalen berättade jag allt .
- Jävla ... Mia avbröt sig när jag förklarat hur jag nästan fick min första kyss.
Milly skrattde högt.  Och vi tog våra brickor och lämnade dom och gick ut ur bygnaden när Milly plötsligt stelnade till och Mia blötade tänderna. Vad hände . Jag kollade åt samma håll som dom . Och ilskan blåsade upp . När jag såg Irmas röda läppa nudda Alex , Jag såg rött.
- Milly gå till bilen . Viskade  Mia till henne medans Mia sträckte på fingrarna och tryckte så det knacka i knogarna . Vi gick med bestämda steg mot Alex och Irma . Vi sa inget utan väntade på att dom skulle märka oss när vi stod hundrameter ifrån dom.
- Mia , Utbrast Alex
- Carro . tillade han när han såg att jag stod tätt bakom .
- ´Hejsan Alex . morrade jag .
Alex såg våra händer knytas .
- Jag går nu Alex . viskade Irama till Alex som nickade.
- Kom igen Mia du tänker väl inte slå din kusin .
- Jag ser dig bara som en förrädare nu . väste Mia .
- Men .. jag kan förklara .
Jag orkade inte mer min hand flög och träffde honom mitt i ansiktet . Han började blöda näsblod , inga mängder .
- Se det så här Alex , Väste Mia igen
- Hade det inte vart på skolgården skulle jag låta Carro spöa dig. Precis som hon sa förut . " sårar man mina kompisar spöar jag den eller dom som gör det utan att tveka " citerade hon medans jag viftade med handen efter slaget . Den var lite öm .
Vi gick sedan till parkeringen och Milly gav oss ett blekt leende , att jag smällt till Alex hade visst spridit sig snabbare än vi trott.
 Embry och Quil stod och lutade sig mot byggnad A där vi skulle in när jag och Mia kom gående.
- Helvete. väste jag 
Embry kastade nästan sig över mig .
- Vad har du gjort ?! Utbast han .
- Det var länge sen jag slog nån , Muttrade jag .
Embry och Quil kollade oförstående på mig .
Medans Mia försökte kväva ett skratt .
- Vad har hänt . frågade Quil som stod som ett fråga tecken.
- Carro slog till Alex så han började blöda . Skrockade hon och torkade sina skratt tårar.
Embry såg chockad ut men Quil imponerad.
- Haha , är du imponerad av det skulle vi du veta hur hon var i Alaska . Sen började Mia garva igen .
- Jag tror att går  till sjuksyster. Muttrade jag. och gned min hand .
- vill du att jag följer med ? frågade Embry som tagir ett steg närmare oss nu.
- Nej då , biter hon mig använder jag andra handen . Svarade jag.

När jag kom tillbaka från sjuksystern stod Embry, Milly , Mia och rektorn där .
- Jasså fröken Lair, du har en våldsam bakgrund . Noterade Rektorn bryskt.
Jag kollade ner på marken .
- Jag kan låta er komma undan den här gången om ni städar vid era skåp imorgon efter skolan ?
- Jag har redan sagt ja , svarade Mia.
- det låter schysst . svarde jag .
Rektorn nickade och gick .
Embry gick två långa steg så han stod med sin kropp bara fem centimeter från min.
- hur är det med handen . Frågade han och lyfte min lindade hand försiktigt.
- Jag ska ta ta det lugnt med handen ett tag . Synd att det var den vänstra och inte den högra istället. Muttrade jag.
- Varför ? skrockade Quil bakom Embry.
- Då kanske jag sluppigt skriva den där jävla engelska uppsatsen .
 Mia , Milly , Embry och Quil skrattade högt.
Eftersom Embry skulle till Jacob gjorde vi sällskap .
Han såg min friska hand i sin . Det var helt underbart . När vi stod på min veranda .
Embry böjde sig fram mot mig och jag sträckte på mig för att möta han läppar när ..
- Embry , kommer du . Vi måste jobba. Ropade tjejen som var med dom när jag såg Jacob förvandlas.
Embry stönade
- Jag kommer Leah .
I skymmningen såg jag hur det ryckte i hennes mungipor.
Han log blekt och släppte min hand och gick ner för trappan men vände sig inte om utan spände bilcken i mig.
Sen försvann han in i mörktet nu när lamporna släcktes , Jag stod kvar i några minuter , innan jag gick in och sov hela natten.

Slut på kapitel 5


Sweet words 'w'

whrite Sweet words here <3:

Vad heter du raring? :
Kom ihåg mig ?

E-post : (Detta vissas ej )

URL/ Har du blogg ?:

Sweet words :

Trackback
RSS 2.0